Har du någon gång fått en komplimang som du har känt dig lite ambivalent inför?
Jag var själv med om det för ett tag sedan när jag var på en fest.
Vid ett tillfälle kom samtalet in på träning och kost, och jag nämnde då att jag var intresserad av olika aspekter av att hålla mig i form.
”Ja, det syns”, sa en av de övriga gästerna, ”du ser väldigt fit ut. Själv skulle jag aldrig klara att äta så strikt hela tiden. Man måste ju få unna sig god mat.”
Ja, det går att äta vad som helst, men…
Det var naturligtvis kul att hon tyckte att jag såg så fit ut, och det var ju i grund och botten en komplimang.
Men hennes tillägg, att hon själva inte skulle klara detta för att hon vill kunna unna sig god mat ibland, byggde på en missuppfattning.
Sanningen är att jag inte heller äter strikt hela tiden.
Jag äter i princip vad jag vill, trots att jag inte har några extra genetiska fördelar för detta (under flera perioder har jag varit i ganska dålig form).
(Och med tanke på all mat och snacks som vi åt på den där festen borde det ha framgått.)
Men jag har hittat ett sätt att få det att fungera så att jag kan äta vad som helst och ändå hålla mig i form.
…då måste du måste äta strikt ibland
Jag äter strikt ibland, men inte hela tiden.
Med andra ord: Jag äter tillräckligt strikt tillräckligt ofta för att kunna äta vad jag vill under övriga perioder.
Precis som i så många andra utgick hon från att det är allt eller inget som gäller. Ät strikt hela tiden och se fit ut – eller ät vad du vill hela tiden och se ofit ut.
Sanningen ligger i att hitta balansen. När du väl har gjort det kan du få väldigt bra resultat och ändå leva gott under större delen av tiden.
Så även om jag blev glad för komplimangen, och den var sagd i all vänlighet, bygger den på ett felaktigt antagande.
Att hålla sig i god form handlar inte om att alltid göra rätt, utan att göra rätt tillräckligt ofta.
Hur strikt lever du själv när det gäller din träning och kost?
