Ett tag gick det knappt en dag utan att vi kunde läsa om någon offentlig person som hade genomgått programmet ”16 weeks of hell”.
Du vet det där upplägget som går ut på att träna och äta superstrikt i 16 veckor för att mejsla fram drömkroppen. Det blev senare även en tv-serie.
Det är inget snack om att programmet ger resultat. Många av de personer som har genomgått det har blivit helt förvandlade.
Trots detta ställer jag mig ganska skeptisk till den där typen av träningsupplägg. Det är i alla fall ingenting för mig.
”16 weeks of hell – så gick det sedan”
Jag har svårt att se att den typen av extrema upplägg kan leda till några långsiktiga och hållbara resultat, vilket jag tycker är A och O när det handlar om att hålla sig i form.
Om det skulle göras en uppföljare i form av ”16 weeks of hell – så gick det sedan” är jag inte säker på att resultaten skulle vara lika imponerande.
Är det något jag har lärt mig under alla de år då jag har testat olika typer av kost- och träningsupplägg så är det att de mest extrema varianterna är svåra att hålla fast vid.
Att träna flera timmar om dagen och bara äta broccoli och kycklingfilé (typ) kommer kanske att resultera i en fin figur. Men hur länge kommer denna toppform att bestå?
Du kan komma i fin form ändå
Dessutom går det att få väldigt fina resultat och ändå kunna leva ett gott liv med både flexibel kost och relativt lite träning.
Missförstå mig nu inte.
Jag tycker förstås att den viljestyrka som deltagarna uppvisar och de resultat de får är imponerande.
Och jag inser att en del av dem kanske gör detta som en kul grej för att visa att de kan, utan att ha några ambitioner att fortsätta leva på samma sätt för alltid.
Men jag vet också att det finns de som tror att den här typen av extremupplägg är det enda sättet att komma i riktigt bra form, och det stämmer inte.
Vad säger du själv? Skulle du kunna tänka dig att vara med i ”16 weeks of hell?”.
